huset med stort H.

Huset. Alltså, ett hus. Som är vårt. Det är en overklig känsla. 

Det har bara tagit 1,5 år av x antal husvisningar, budgivningar och nedslag. Alla de gånger vi har förlorat budgivningar och grämt oss över att alltid ha varit ett steg efter. 

För långsamma, för lite kontantinsats, för litet, för stort, för långt bort, för mycket att göra på huset, för stor konkurrens, osv. 

Och nu detta. 

Ett gult litet hus byggt år 1920 med knarrande trägolv i olika skick och färg, med högt i tak på första våningen och lågt i tak på andra våningen, med nästan 2000 kvadrat trädgård att jobba med och utveckla, med ett uthus där både verkstad, ett framtida gästrum och ett loft finns, med klöverängar runt huset, med en berså, fruktträd och bärbuskar. 

Vi har att göra. Det har vi. Men vi har ett bra utgångsläge med nydragen el, delvis renoverade golv, nytt kök, delvis utbytta fönster, nytt tak, ny llv och vvb och nya vattenrör. Nu går vi på torpargrunden med en avfuktare från Woods. Nästa steg är att krypa in i grunden. Ska bara få kontroll över min skräck för spindlar först.