hur skapar vi en miljö i skolan som gynnar alla?

Gårdagens dag med Lärarförbundet var oerhört intressant och givande. Gunilla Carlson Kendall, leg. psykolog, höll i heldagsseminariet med utgångspunkt i neuropsykologi och pedagogik. Fick många tankeställare och verktyg för att hantera elever med diagnoser som ADHD, autismspektrumsvårigheter och utvecklingsstörning. Vilka tecken pekar på de olika diagnoserna? Finns det hjälpmedel? Hur kan jag som lärare anpassa min undervisning efter eleven? 

Det absolut viktigaste jag vill dela med mig av (som var nytt för mig), när det gäller elever med diagnoser, är minusloopen och plusloopen. Negativ bekräftelse befäster negativt beteende och positiv bekräftelse befäster positivt beteende. Det kanske låter rätt uppenbart, men jag gillar när det är handfasta råd som detta. Att lägga fokus på vad eleven klarar, och inte vad hen inte klarar. Vad bra att du har med dig väskan/pennan/boken idag! Härligt att du är så pigg! Genom att uppmärksamma detta beteende kommer elevens beteende, och lärande, att stärkas. Babysteps.

drömmar om teorier.

Är så djupt i teorierna nu så att de till och med uppenbarar sig i mina drömmar.

I början av veckan skrev jag klart avsnitten om diskurs, språk och makt och nu är jag knee deep in genusteorier. Vi snackar Simone de Beauvoir, Judith Butler, Stoller, och tidigare forskning kring dokumentation i skolan och skapande av identitet och kön. Det är så intressant att läsa teorierna och såå jobbigt att läsa om alla stereotypa roller för flickor och pojkar. 

Att fördela ordet i klassrummssituationer är inte alltid jämnt och rättvist, och framförallt svårt. Det finns studier där lärare aktivt tänkt 50/50 när hen givit ordet till eleverna i klassrummet vilket resulterat i att flickorna känt sig obekväma och pojkarna orättvist behandlade. 

Så även om tanken är god lever föreställningarna om "de tysta flickorna" och "de pratiga pojkarna" kvar. Nu menar varken jag eller forskningen att det är svart eller vitt. Det finns pojkar som anses besitta "feminina egenskaper" och flickor som anses besitta "maskulina egenskaper". Men det är just det som jag inte kan komma förbi. Om både flickor/kvinnor och pojkar/män besitter feminina/maskulina egenskaper, handlar det inte egentligen om mänskliga egenskaper? Måste vi kategorisera i enlighet med kön? 

Vissa teoretiker hävdar att kategorisering är ett sätt för människan att hantera en kaotisk värld. Är behovet av kategorisering efter kön/ålder/nationalitet nödvändigt eller finns det ett annat val?

how to be a woman.

Ja, hur ska en kvinna vara? Moran visar en nyanserad och flerdimensionerad syn på livet som kvinna på ett underhållande och påhittigt sätt. Som läsare, och kvinna, finns igenkänningsfaktorn i hela boken. Mer eller mindre i alla fall. Mycket är personligt och väldigt brittiskt men inte mindre intressant. 

Läsaren får följa hennes uppväxt genom allt från att få mens, kroppsbehåring, och bröst till när hon inser att hon är stolt feminist och träffar sin idol, Lady Gaga. Gillade speciellt hur hon lyckas förhålla sig till kapitlet Why you should have children och efterföljande kapitel Why you shouldn't have children. Moran lyckas med att parallellt analysera de olika livsvalen genom att inte lägga in värderande resonemang. Hon gör det utan att föreläsa eller bestämma vad som är "rätt" och "fel". 

För det finns väl ingen förutbestämd, korrekt väg ens liv ska ta? Normen säger en sak. Moran uppmärksammar normen för läsaren men även de val som avviker från normen. 

Provocerande, rolig, och viktig läsning!