älskade Italien. kollegorna.

Emanuela - Jag - Glulia - Tiziana - Roberta - Beatrice

Tänkte fortsätta med det jag startade förra året; nämligen återblick på min tid i Italien. Tiden går alldeles för fort och jag har svårt att förstå att det är mer än ett och ett halvt år sedan mitt italienska äventyr ägde rum. 

Dessa fantastiska människorna (minus två stycken) arbetade jag med på en skola med ungdomar i åldrarna 13-19 i ämnet engelska. Det pedagogiska arbetet såg annorlunda ut på flera sätt. Bland annat hur fördelningen över lektionstid såg ut samt fokus och belägg för undervisningen. Jag agerade lärarassistent i engelska men även förebild för Sverige. Både elever och lärare var väldigt nyfikna på hur vi lever och lär i Sverige. Det fanns många fördomar (en del med mer eller mindre sanningshalt och andra väldigt knäppa) om vårt kalla nordiska land och folk vilket gav upphov till en uppsjö av roliga, intressanta och provocerande diskussioner. 

Det beundransvärda med mina italienska kollegor var att alla var väldigt måna om mitt välbefinnande. Emanuela ordnade boende åt mig när jag skulle på Comenius-konferans i Rom, så att jag bodde hos Emanuelas brorsons flickväns mormor. Galet. Samtliga tipsade om sevärdheter som var viktiga att se eller om mat att äta eller om kaffe att dricka. Roberta ordnade så att hon och hennes klass tog med mig till en trattoria för att äta gnocco fritto till lunch. Beatrice hyrde ut ett rum till mig i ett trevåningshus där hennes morbror Mario också bodde. De köpte mat och medicin när jag var sjuk och skjutsade både mig och mina besökare till flygbuss. Glulia och jag hade några av de mest minnesvärda och roliga lektioner när jag var i Modena. Underbara människor som jag saknar ofantligt mycket.